Vardagsflykt

Jahapp, tisdagen den andra september tjugohundraåtta börjar lida mot sitt slut. I dagens lucka i den spännande livskalendern fanns en hög mindre spännande men desto mer obligatoriska programpunkter. Allt skulle dessutom ackompanjeras av en bitande kyla och ett ihållande duggregn.

1. En astråkig föreläsning om ögonlockets sjukdomar (ögon i all ära, men ögonlocket hör inte till de områden av medicin som fascinerar mig allra mest) i ett klaustrofobiskt auditorium på tolfte våningen utan luftkonditionering. Ögonlock är för övrigt palpebra på latin. Vad själva ögat är på latin har ögonbokens författare valt att lämna bort. En halv kamel åt den som knäcker den nöten.
2. Flora"kören" på inskriptionsgudstjänst samt i solennitetssalen. Suck och stön. Hade inte den minsta lust med detta. Jag hade också velat säga "jag orkar inte", "jag hinner inte", "jag vill inte", men hade helt enkelt inte någon tillräckligt bra ursäkt. Någon måste väl för i helsike sjunga också. Gudstjänsten var om möjligt ännu tråkigare än ögonlocksföreläsningen, men vi lät rätt så bra och det var sist och slutligen riktigt kul att sjunga.
3. Tentläsning i bibban. Ja-a, tänk att man faktiskt är tillbaka där igen. Med tanke på att det efter ett sommarlov tar flera dagar att räkna ut hur det var man öppnade en tentbok, så borde det inte vara tillåtet att ha tent på dag nr fem in i terminen. Jag hade väl en snitthastighet på tre sidor i timmen. Uselt.
   

Jag gick hem från bibban och lade för någon timme framöver all energi på att vara kock istället, vilket var avsevärt mycket roligare. Detta ska bli ett återkommande knep för att fly från den trista gråa vardagen. Och jag trodde verkligen att jag var kock. Jag tror fortfarande på att jag var kock, för detta åstadkom jag:

Farfallepasta kokad i gräddig ostsås med aubergine och färska champinjoner stekta i vitlöksolja toppat med hackad tomat, persilja och fräst rödlök á la Hanna. Voila!